Det ser så härjat, vilset och fel ut
när man ser genom hålen där det fanns fönster förut.

Man känner sig trasig, utan makt att försvara.
Att inte kunna skydda allt man har, allt det underbara.

Att se någon riva det du byggt på sen du vet inte när.
Det kväver känslan av kärlek, och lämnar spår både här och där.

Att kunna ge fast du ingenting har är en chansning i sig.
Man vet aldrig vad dem tar, kanske tar de lusten ur dig.

Riv aldrig ner någon annans drömmar, min vän.
För vad händer om någon river dina drömmar sen?