2010-12-14 | 14:32:37

Jag har alltid undrat vem som gör sånt

Det är svårt att tänka bort, hjärtat största del.

Var det du eller jag som gjorde fel?

 

Det är svårt att vara utan, hjärtats varma slag.

Jag orkar inte stå, måste tänka efter ett tag.

 

Jag har sår på hjärtat mitt,

som aldrig kommer gå bort.

Kan inte ändra eller gå tillbaks

för detta är det enda hjärtat jag fått.

 

Att inte gråta är så svårt, när ögonen vill

och att kinden redan är våt det hjälper inte till

 

Det är svårt att leva utan dina andetag.

Jag gråter ofta, känner mig så svag.

 

Om du nångång ser tillbaka på oss.

Va tänker du på då?

Inte är det kärlek du tänker på förstås.

Är det frihet, kan det vara så?

 

Nu är du fri, känns det bättre än förr?

Du kan inte gå tillbaks, du har stängt vår dörr.

 

Jag har kastat nyckeln och du glömde din nånstans.

Förlåt mig för det här, men det finns ingen andra chans.

 

Du dödar mig långsamt,

likt blommorna gör föratt vara vackrast.

 

0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: