Saknaden av dina fotsteg mjuknar sakta bort

Jag saknar allt mer, men minnen tynar till grått

Jag känner med mina känslor som bara är

fulla av meningslöst hopp som bara finns där

jag kommer aldrig fatta, jag kommer aldrig förstå

att jag aldrig kommer att bli lika lycklig som då

De blir allt lättare med tiden, men tiden rinner ut

Jag kommer att stå kvar här när tårarna tagit slut

Frågan är om du kommer stå brevid mig.

Men det återstår att se.